estefanias.blogg.se

Hur roligt och skönt pass som helst bästa på länge. Helt tomt, ovanligt hög musik och vi tog över hela stället, typ klättra på alla maskiner och gjorde musikvideos. Den som ser nattbanden kommer att få det kul HAHA

Nu ska jag äta, packa väskan och sen nanna. Ska upp tidigt och träna med rojas imorgon och sen blir det lite ärenden innan steffis kväll. Ghaaa vad jag längtar !

Alla sover och jag sitter i min ensamhet med en fet skål musli, cornflakes, bananbitar och russin med tropisk yoghurt och en stor kall bit kladdkaka vid sidan om. Jag skulle kunna skriva en hel tidning om mina konstiga kombinationer. Igårkväll blev det broccoli med köttbullar och mackor, allt i desperationens namn, HAHA. Nejmen gott är det.  Jag vill äta det som jag tycker är gott, njuta av varenda tugga. Flera olika favorittillsatser efter varandra gör det bara bättre =) Det kompenseras med träning, vilket jag också älskar! Att springa sig bort i sina tankar, nämnt det hundratals gånger. Finns i hans heliga namn inget bättre.

The lucky one spelas i bakgrunden, jag lyssnar samtidigt på musik och läste från min bok. Nu skriver jag här… hur som helst, jag tror jag snart går upp i taket.  Så himla många tankar som virrar runt inom mig hela tiden. Jag kommer ihåg förut när jag bara kunde vara. Vara, umgås med vänner, prata skvaller, prata om prylar, prata skit. Jag kunde kolla på tv i timmar, och bara kolla på tv, kolla på det som visades. Jag kunde utforska något vackert, och bara utforska. Jag kunde gå på stan, se människor, och bara se dom.

Mitt huvud har alltid gått i hundra, men det dubbleras hela tiden. Känns dunder, känns spännande. Men ibland för mycket.  Jag vill hela tiden lära mig mer om hur dagens och föregående politik är och har varit, hur samhället här och runtomkring fungerar och har fungerat, vad som är och vad som inte är. Något som jag för något år sen inte brydde mig ett skit om. Jag tänker på hur vi individer egentligen fungerar, något som jag bara tog som det kom för något år sen. Jag lyssnar på musik men kan inte bara njuta utav beatet, för jag måste även förstå allt bakom det, allt bakom artistens känsla och text. Jag kollar på filmer och måste hela tiden argumentera om något. Jag kollar på något vackert och måste ta reda på allt om dess existens och mening. Jag kollar på människors yttre, och jag vill inget annat än att förstå vad som finns i deras inre, veta vad de prioriterar i livet och hur de tänker, gått igenom och mår. Jag vill kunna förstå. Jag vill sätta mig in i deras situationer, öka mina vyer känna den där solidariteten, sympatin.. bolla alternativa utvägar och tankar. Helst inte mina tankar, de är för många och invecklade och hittills har jag bara kunnat dela med mig utav de med min yngre syster.

Jag älskar att umgås med mina vänner. Misstolka inte detta nu, ni är bäst mina älsklingar. Men det är ofta som jag bara försvinner, försvinner in i mig själv. Jag kan befinna mig i en folkgrupp och sen helt plötsligt vilja dra därifrån, promenera eller springa i min ensamhet och bara argumentera och försöka klara upp saker och ting i mitt huvud. Kan röra sig om vad som helst! Ett tag trodde jag att det var något fel på mig. Fan jag har blivit tråkig tänkte jag, jag valde tex att vara ensam i fredags. Varför? frågade folket. Trodde jag var sjuk eller var deprimerad. Men sen kom jag fram till… För jag ville! Jag ville verkligen bara vara ensam. Jag har kommit mig själv så jävla nära, jag har lärt känna mig själv på ett sån sjukt jävla sätt(nonastythoughts). Typ satte på musik, åt en massa gott, skuttade runt, skratta åt mig själv(nomaniacsignspromise), njöt utav utsikten från min högtuppsatta balkong och vind som smekte mig och bara njöt utav stunden. Läste min bok och bara njöt utav att sitta där. Nej jag är ingen gömd tråkig kärring. Tro mig jag älskar att umgås med folk, hitta på saker och ting. Men jag känner inte den där viljan av att vara igång exakt hela tiden längre. Jag älskar att bara att umgås med mig själv också. Och man måste prioritera

Alltså kära DAGBOK. Det finns så hemskt mycket som jag vill läsa, göra, uppleva och lära mig. Jag är bara 21 men det känns som om tiden inte kommer räcka till. Allt bara krockar hela tiden, blir så mycket för tiondelen av min lilla hjärna som arbetar. En sak i taget steff säger mamma.. Sjukt svårt! Måste lära mig att dela upp allting. Ta projekt för projekt. Den 26e augusti försvinner jag för en månad skulle man kunna säga..det är gooo all in eller die tryin haha. Okej jag borde aldrig klappat katten som ligger bredvid mig för nu har jag kliat sönder mina ögon. Lika bra då klockan snart närmar sig 05.00.. och jag som ska upp tidigt! Ghaaaa. Tänkte lägga upp lite bilder från min resa och prata om senast imorgon också. Vi hörs!